Dagens kapitalistiska system tycks vara beredd att gå över lik av människor, djur, berg och vatten i jakten på mineraler och idag begränsas inte denna hänsynslösa jakt till länder i Syd såsom vi kunde konstatera vid Ojnarefallet i somras. I söndags var jag i Azuay provinsen i södra Ecuador, närmare bestämt i socknen Victoria del Portete och Tarqui. Där har den canadensiska företaget IamGold ända sedan 1998 försökt utvinna guld. Fyndigheterna ligger i höglandsområdet belägen mellan 3500-3900 m.ö.h. i myrmarksliknande biotopen kallad paramo kring Kimsacocha (De tre lagunerna). Redan i början av 90-talet banades vägen för denna exploatering när Världsbanken såg till att Ecuador genomförde de juridiska reformer som behövdes. Sedan bidrog Sverige och Stor Britannien med ”biståndspengar” vis Sida för mineralkartläggningen, dvs. med våra skattepengar. Risken för att fjällen och det porlande vattnet skall förgiftas av tungmetaller och cyaniden som används för att utvinna guld är stor. Delfín Tenesaca, ordförande för Ecuarunari, bergurfolkets nationella organisation sade under en intervju genomförd av deltagare från Färnebo folkhögskolan.: ”Pachamama/Moder Jord vill pröva oss när den ställt vatten i en skål av guld under. Den ville veta ifall vi skulle klara av att sätta värde på det som är verkligen värt”. Lokalbefolkningen har kämpat i mer än 15 mot att exploatering skall påbörjas. De har med sina kroppar blockerat ingången för företagens maskiner. De har även demonstrerat otaliga gånger och tagit till juridiska medel i enlighet med internationella avtal som ILO:169 om urfolksrättigheter och grundlagen i Ecuador. De har även haft samtal med landets president och FN-representanter. Dessutom har de tagit vara på demokratin och anordnat en kommunal folkomröstning bland vattenavändarna i området. Frågan de ställde löd: ”Är du överens om att gruvexploatering skall påbörjas i de höga områden där Kimsacochas vattenkällor börjar?”. Så många som 92,38% av de som röstade sade ”NEJ” till gruvbrytning. Trots detta har företaget IamGold stannat kvar och vill gå vidare med exploateringen. Men då har folk förnyat sina protester. Detta har lett till att tre av ledarna till vattnets försvar anklagats för ”terrorism”. Men då man inte kunnat bevisa detta sänktes anklagelserna till ”störande av ordningen”. Bland de anklagade finns Carlos Perez G. advokat med urfolksbakgrund som bor i Victoria del Portete byn som får sitt vatten från lagunerna. Han har skrivit boken som dokumenterar kampen kallad ”Vatten eller Guld”. Den 27 februari hade Carlos och de två andra anklagade gruvmotståndare fått tid för att överlämna sig till myndigheterna och sitta inne under åtta dagar, men proceduren sköts upp av myndigheterna såsom de gjort vid två tidigare tillfällen. Frågan är om inte det sker avsiktligt för att trötta ut medlemmarna i FOA Azuay Organisationernas Federation som planerat att stöddemonstrera utanför häktet samt eventuella journalister som tänkt bevaka händelsen. När den gruvvänliga president Correa besökte lagunerna lär han ha försäkrat att dessa inte kommer att påverkas av gruvdriften. Detta trots att vid vattenkällorna högre upp finns det vitmålade cementpelare som pekar på var gruvprovborrningarna gjorts och trots att diverse miljöpåverkanstudier säger motsatsen (utom företagens). Samtalet med Carlos kring hans situation fick mig att tänka på Daniel Heilborn och Lisa som försvarat Ojnareskogen på Gotland och som för drygt två veckor sedan ställts inför rätta, även de för att ha försvarat vattnet och livet. Detta bevisar att systemets är beredd att kriminalisera folk även i den geopolitiska Nord ifall de anses vara i vägen för råvaruexploateringen. I motståndet till vattnets försvar i Kimsacocha har förutom protester och juridiska medel även folktro och tradition kommit till användning. Enligt den andinska andligheten är vattnet levande, renande och helig, därför anses lagunerna vara heliga. Men för säkerhetsskull har gruvmotståndarna även tagit vara på den katolska tron i en synkretisk/blandform. Detta gjorde de genom att skapa Kimsacocha Vatten Madonna som togs ända till en av lagunerna i procession. Vid detta tillfälle hade man tydligen både andinska och katolska ceremoniella element såsom rökelse, blommor och inte minst sånger följda av en enorm kollektiv knytkalas. Denna form att uttrycka sitt gruvmotstånd tycks ha retat president Correa så pass att han under ett av sina lördagstal lär ha uttryckt att hon förutom ”ful” var ingen ”riktig” madonna. Huruvida en president är lämpad att avgöra sånt… Men folktron har brytt sig föga om detta och fortsatt anförlita sig både till henne och till den andinska andligheten (för säkerhets skull). Symboler för den sistnämnda finns i madonnans skål i form av chakana, det andinska korset som representerar södra korset och bär många av den andinska kosmovisionens bärande element.Även månen och solen, viktiga hos kichua-kulturen finns i hennes mantel. En av sångerna till madonnans ära lyder såhär: Kimsacocha Vattnets madonna Levande och fritt vatten är helig vatten. Här är ditt folk som kommit medveten om vattnets välsignelse. Vi går över dina berg till ditt heliga berg, Så att ditt vatten inte skall sluta sjunga. Gud gav dig dina gåvor, godhet och skönhet, bjud nu ditt folk, grace och styrka. De är din avbild alla dessa folk, som vårdar både vattnet, bergen och dalar. Madonnan och särskilt åsynen av det porlande vattnet och lagunerna i det vidöppna landskapet som liknar fjällen i Sápmi, fick mig att tänka på att vår försvar av vattnet och livet, måste förutom fakta från miljökonsekvensanalyser och miljöjuridiska eller folkrättsliga argument tillföras hjärta. Ja, hjärta och varför inte även andlighet som får oss att se naturen vi försvarar som något heligt och som ger oss styrka och glädje i kampen… http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=x6xuFd5nIGg (för er som vill se hur det gick till när Kimsacocha madonnan hamnade på plats och lyssna på sången)