Jag vill genom denna blogg dela med mig av personliga betraktelser, reflektioner, frågor och analyser kring den sociala/politiska verkligheten i Latinamerika; en biologisk- och kulturell mångfaldig rik region med mycket dynamiska samhällsprocesser. Med hjälp av mediebevakning, samtal med vänner från folkrörelseorganisationerna, livsberättelser och vittnesmål av kvinnor och män i bysamfälligheter, släktingar, gatuförsäljare, taxichaufförer, etc. vill jag bidra med pusselbitar som kan få oss att förstå bättre den latinamerikanska verkligheten, dess problem och möjligheter. Det kommer självklart att vara min personlig tolkning, präglade av min mångkulturella bakgrund, mina intersektionella klass-, kön och etniska identiteter samt ideologi. Mina texter kommer att innehålla historiska och kulturella inslag som är del av de kollektiva minnena över forna tider.Tyvärr kan jag inte undvika även vittnesmål över gamla och nya övergrepp. Men helst vill jag förmedla hopp och inspirerande framtidsdrömmar. Särskilt de som tar form under namn som Sumak Kawsay, Buen Vivir eller Det Goda Livet. Jag vill även förmedla kampglädje som ger näring till engagemang för rättvisearbete och inspiration som bjuder in flera in i kampen till Moder Jords/Pachamamas försvar!
Socialrättvisa med respekt för naturens rättigheter och kulturellmångfald är ett valalternativ i Ecuador
Idag är det val i Ecuador och just nu förbereder sig över elva miljoner röstberättigade ecuadorianer för att gå och rösta. Utöver dessa hade c.a.300 tusen medborgare som befinner sig utomlands rätt att rösta. Ett intressant inslag i sammanhanget som mina kursdeltagare uppmärksammat är att här i Ecuador kan man rösta om än frivilligt f.o.m 16 år!
Det som skall väljas nu är president, vicepresident, 137 parlamentsledamöter och fem representanter till det Andinska Parlamentet. Förutom president Correa som ställer upp till omval, finns det sju presidentkandidater till. Fem tydliga högerrepresentanter för olika borgerliga sektorer och tre uttalade vänsterkandidater, inklusive Rafael Correa.
Då majoriteten av mina vänner kommer att rösta på den listan kommer jag nu att beskriva lite närmare partikoalitionen Movimiento Plurinacional de las Izquierdas (Mångnationella Vänsterrörelsen). Deras kandidat är Alberto Acosta, ekonom med specialitet på miljöfrågor. Han har en övre medelklassbakgrund och satt under president Correas första mandatperioden som Energi och Gruvminister. Sedan blev han vald med största röstetal som ledamot till den konstituerande församling som skulle skriva Den Nya Grundlagen och valdes därmed till att leda processen. Efter ett tag avgick han trött på presidentens otillbörliga inblandning i processen. Särskilt kontroversiellt för honom och flera andra var försöken att tona ner miljöhänsynaspekterna och Naturens Rättigheter som denna sedan blivit så känd för.
Acosta har skrivit flera böcker om bl.a Naturens Rättigheter och varit tongivande i debatten om Det Goda Livet, samhällsparadigmet som diskuterats ett tag i Latinamerika. Själv blev jag lite av besviken när han presenterade sin presidentkandidatur då jag sett honom mest som en kritisk intellektuell vänsterfigur och inte som partipolitiker. Det är inte så att jag inte tycker att vänstern bör ställa upp i val, men genom åren har jag med besvikelse sett hur intressanta tänkare blivit pragmatiska, partistyrda och ”realpolitiska” av det parlamentariska spelet. Å andra sidan är jag inte heller förtjust med aldrig så lysande intellektuella som inte kavlar upp ärmarna och ger sig in i slagfältet, utan sitter kvar bakom skrivbord och tycker hur ”det borde” och ”inte borde” göras i den parlamentariska fighten. Det är alltid bekvämare att vara utomstående och efterklok observatör.
Hur som helst är det bra för Ecuador att det finns ett tydligt radikal vänsteralternativ inom parlamentet/Konstituerande Församlingen även om chanserna att vinna presidentplatsen är nog små. Det är viktigt att de ursprungliga visionerna om ett annat möjligt samhälle med respekt för naturen och den etniska och kulturella mångfalden finns närvarande även där.
Särskilt viktigt är det att den då och då påminner även president Correas "Medborgliga Revolution" att det var Det Goda Livet som var ledstjärnan för förändringsprocesserna. Det vill säga att krafter från en vänsteropposition ifrågasätter exploaterings- och tillväxtfebern som växer sig allt starkare och hotar vatten och mark. Just det vattnet och marken som folket under decennier ihärdigt försvarat från de ny-liberala girigheten som idag hotas i namn av ”XXI århundradets Socialism”.
Alberto Acostas presidentkandidatur stöds av nio organisationer och fem vänsterpartier varav bara två partier kunde uppfylla kraven för att anmäla sig inför valet. Den ena är MPD, en rörelse som jag inte riktigt haft tid att sätta mig i, men av några jag talat med varit lite skeptiska till pga. av deras tvivelaktiga vänster bakgrund. Det andra partiet är Pachakutik, som bildades av bl.a. ursprungsfolksrörelsen då rörelserna ansåg att man behövde ”ett politiskt verktyg”.
Inom urfolksrörelsen finns det delade åsikter ifall Pachakutikpartiets bildande var på gott eller på ont men likväl finns partiet där. Pachakutik betyder Jordomvälvning eller Revolution på kichua och syftar på den omvälvning som enligt bl.a. kichuafolkets kosmovision sker då och då i kosmos och tiderna, omvälvning som behövs även i samhället. Dess symbol är ursprungsfolkens flagga, dvs. wiphala med sina hoppingivande sju regnbågsfärger som även symboliserar mångfalden. Pachakutik identifierar sig som anti-kapitalistiskt.
Mångnationella Vänsterrörelsens valplattform är en tydlig markering mot nyliberala alternativ. De föreslår ett samhälle med större socialfokus och satsningar på solidarisk ekonomi och anser att detta kan ske genom stöd till småbrukarna och småföretagare och minskad export av råvaror till förmån för förädling i landet. Inom miljöområdet pekar man på det akuta behovet av att lämna det utvinningsbaserademodellen bl.a. olje- och gruvexploateringen och lyfter särskilt fram behovet av att skapa andra sätt att tänka och se på naturens resurser som ändliga. Därför ställer många av de som traditionellt värnat om miljön, bl.a. urfolksledare som kandidater i denna lista.
De säger sig se de olika sociala subsidierna som en nödvändigt ont fram tills man byggt upp ett socialt jämlikt samhälle där social rättvisa råder. Alliansen föreslår även progressiva skatter och internationella samarbeten särskilt på regionalnivå och mot frihandelsavtal som stryper de svaga ekonomierna i utvecklingsländerna. De är även positiva till ALBA, UNASUR, etc. dvs. de alternativa samarbetsarenorna som vuxit fram mellan de latinamerikanska länderna.
Som vicepresidentkandidat för Mångnationella Vänsterrörelsen finns en afroecuatoriansk kvinna och advokat som kommer från en mycket enkel socialbakgrund. För övrigt finns i listan många ursprungsfolksledare som representerar många olika nationaliteter och folk från Anderna och Amazonasregionen.
Utan att systematisk ha studerat alla kandidater utan endast utifrån de valaffischer som finns ute på gatorna vågar jag påstå att det nog aldrig förr i Latinamerika funnits en lista som så väl reflekterar ett lands mångfald utifrån kön, ålder och etnicitet. Detta i kontrast med många av de andra listorna, särskilt högerns som domineras av kostym och slipsklädda vita/mestiz medelåldersgubbar inte så sällan med anglosaxiskt klingande efternamn.
Slutligen och innan jag kollar på valprocessen och senare eventuellt även deltar i någon valvaka, vill jag lyfta fram ett citat av Alberto Acosta som jag känner mig tolkad av: ”Det räcker inte att vinna valet, vi måste stärka organisationernas enhet och bejaka enheten inom mångfalden, vänsterenheten är mångfaldernas enhet”.
* För de som är intresserade av att höra och läsa en intervju med kandidaten Acosta så har några av mina kursdeltagare lagt upp följande bloggtext: http://tanzador.wordpress.com/2013/02/14/snart-ar-det-val-i-ecuador/
Kommentera
Skriv en kommentar