Förra lördagen när jag besökte några av Färnebo fhsk. kursdeltagare i bysamfälligheten Pijal, här i Ecuador, väcktes jag kl. 7.00 av högtalarmeddelanden som dånade över hela byn. Det var byledare som bjöd till två MINGA den dag. Den ena inbjudan manade folk att arbeta med att rensa den gemensamma vattenreservoaren uppe vid ”paramo” ett ekosystem över 3000 m.ö.h. så skjuts med mini-lastbilar för att ta sig dit erbjöds . Det andra kallelsen bjöd till arbete hos Kredit & Sparkooperativet Pijals fruktträdgård. Arbetet där bestod i ogräsrensning som beräknades ta i anspråk max. tre timmar.

Men vad betyder MINGA egentligen?
Medan jag gick upp från sängen och gjorde mig iordning tänkte jag på MINGAs livskraft. Ordet MINGA kommer från ordet MINK’A på quechua/kichua som betyder ”att arbeta kollektivt för en gemensam angelägenhet”. Mink'ay är ett verb på quechua/kichua och i innebörd nära besläktad med ordet AYNI som har med ömsesidighet och solidaritet att göra. AYNI har djupare filosofiska tolkningar och sägs vara en nyckelord för att förstå andinsk filosofi av några kallad Pachasofia. Men MINK’A är mer jordnära och konkret kollektiv arbetslagsinsats. Denna kollektiva arbetsform började användes förmodligen redan för c.a 20 000 år sedan när Anderna befolkades. I denna kuperade och ibland karga miljön var folk tvungna att samarbeta mycket för att överleva. Därför blev Mink’a-arbetsformen även en viktig del av de andinska folkens kultur och identitet och nyckeln till framgångsrik samhällelig, kulturell och politisk utveckling baserad på stor respekt med sin omgivning.

MINK’A/MINGA lever vidare
Tusentals år efter att Anderna befolkats användes Mink’a-arbete för att bygga inkavägnätet, det heliga Cusco, Machupicchu och andra underverk. Idag, ca.520 år sedan kontinenten invaderats och Andernas självständiga utveckling rubbats, fortsätter mina systrar och bröder i Anderna att använda sig av Mink’a för att utföra kollektiva arbeten längst hela det territoriet där Inkastaten hade sträckt ut sig: Colombia, Ecuador, Peru och Bolivia. Men även i de områden dit Inka-inflytandet var svag som hos guaranífolket i Paraguay använder de begreppet och inklusive mapuchefolket, som satte stopp för inka-expansionen använder arbetsformen och kallar det Mingako. Idag används på visa platser det spanska ordet "faena" men menar dock samma sak. Studier i storstäder som Lima, Quito, La Paz, etc. har visat att inklusive i stadsmiljöer lever traditionen vidare då vägar, avlopp, etc. ofta byggs med statens stöd men till stora delar på basis av kollektivt Minga-arbete. Även skolorna brukar då och då samankalla föräldrar till Mingas för underhållsarbete av skolsalar, bänkar, etc. Det vanliga är att Minga , särskilt stora och viktiga sådana görs under festformer och föregås av ceremonier med mycket mat och dryck, musik, etc. I Anderna arbetade man nämligen inte bara för att det behövdes utan även för att hylla Moder Jord och andra gudomliga väsen och inte minst varandra, dvs. kollektivet. Våra gudar hade inte "bestraffat" oss med arbete ”med vårt anletes svett” efter att vi ätit det förbjudna frukten.

Mink'as kraft lever vidare
Därför blev jag nu rörd när dessa inbjudan till minga-arbeten hördes och påminde mig om att en av de viktigaste pelare för vår kultur och kollektivistiska väsen levde vidare här. Men det är inte bara i Anderna som det kollektiva arbetet har varit central för mänsklighetens överlevnad. Överallt har vi människor behövt samarbeta med varandra för att överleva och det är tillsammans som människor kunnat skapa underverk men det kapitalistiska ideologin vill få oss att tro att "ensam är stark" och att vår framgång är avhängig av andras olycka, fattigdom och avsaknad av rättigheter.

Mink'a-kraften behövs nu mer än någonsin
Numera, då livet i planeten hotas av den kapitalistiska girigheten blir det viktigare än någonsin att organisera större Minga.
Därför sammankallade ursprungsfolken i Colombia den 12 okt. 2008 till en ”Minga för Livet”. Mellan 45 000 och 60 000 människor vandrade då 120 km. längst Panamerican Highway i protest mot det politiska våldet och mot fri-handelsavtal. De visste att dessa avtal skulle bana väg för intensivare plundring av naturresurserna i deras territorier och hotade den biologiska mångfalden och deras egen överlevnad.

Den andra stora Minga som jag kom att tänka på och varit delaktig i att propagera för att denna skall få spridning och kraft är ”Globala Minga/arbetslag till Moder Jords försvar”. Initiativet lanserades av de andinska ursprungsfolksorganisationerna, bl.a CAOI (Andinska Nätverk för Urfolksorganisationer) efter fiaskon och besvikelsen efter Köpenhamns Klimatkonferensen. Urfolk i Anderna insåg att vi inte kunde längre bara kämpa för oss själva såsom vi gjort under många sekler för att försvara Moder Jord. Därför menade man att uppmaningen måste nu riktas till hela världens folkrörelser så att vi tillsammans skulle skapa en GLOBAL MINGA för livets försvar.

När jag hade reflektera färdigt kring Mingas historiska bakgrund och nutida globala varianter och ätit frukost, tog jag mig ner till kooperativets fruktträdgård där flera medlemmar och resandekursdeltagarna redan påbörjat med Mingan…